2004-08-20 Musketörhälsningar  
   
  Vi får helt, totalt, absolut andlöst värmande rapporter om, och foton på, våra små bebbar, nu senast om våra musketörer via deras mattar och hussar. Tack ni underbara människor som adopterat Seesoo-katter - utan er skulle vi lagt av för länge sen! Och tack även ni som adopterat Kattvärnet-katter som bott hos oss - det får också vår tro på äkta kattvänner att stärkas.
 
Malte och Aramis (Foto från juni-2004)		 Aramis har visat sig vara lika musikalisk som matte och husse - han har fått en alldeles "egen" låt. Husse sjunger med ("bzz bzz") i en viss låt och Aramis är en (storögd) trogen publik... Vi sträcker oxå på oss lite stolt när vi får höra att han apporterar som en retriever - inte till matte eller husse, nä, (det är ju trots allt en katt) men till sig själv... deportörer är i alla fall lite besläktade med apportörer, och apportörer är vi extra svaga för...  ;-) Mattes sammanfattande ord: "Ja, han är helt enkelt monstergo!!" får oss att orka med en eller annan kull till, vi hoppas att fler får njuta av en siames underbara sällskap :-)

Malte (alias Pothos) har det precis lika bra - ett helt underbart foto på snyggingen fanns i brevlådan idag (eller "stenåldersvarianten" :-) som husse kallade det - garanterat absolut, precis lika uppskattat som digitalfoton!!) och det fotot fick såklart gammel-matte i tårar...  Många pussar till alla musketörgrabbarna!!

Så fort vi skannat in de underbara fotona på våra "bebbar" som vi fått per post, lovar vi att dela med oss av dem!! Malte är en hjärtekrossande snygging, liksom blåbäret Nova!!
   
     
  2004-08-07 Herre på täppan  
     
  Vi var tvärsäkra på att översta våningen i det nya klätterträdet skulle vara alldeles för trångt för att vara populärt. Så fel vi hade. Igen, eller som vanligt... Emma är såklart damen på täppan, men Nenne har - till allas vår förvåning - kommit på hur man flyttar på Emma: man sätter sig på våningen under och skriker efter killar. Det som händer då är att man får Emma att blänga på en (bra då har man hennes fulla uppmärksamhet).
  Då, när Emma ger en det onda ögat, skriker man lite till, man tar liksom i ända från tårna, och vips, så är Emma en trappa upp (för att rädda sin hörsel). Busenkelt. Fast problemet är att Nenne kräver sällskap, och vem vill sitta i samma rum, eller ens samma våningsplan, som en löpande siameshona...? Nää, just det, ett vips till så sitter vi allihopa en trappa upp...
     
  2004-07-24 Klappa en hund  
     
  Tintin och Nenne brukar välkomna hundar med varm tass, de springer ofta framför de besökande hundarna och försöker tjata till sig pussar. Den här gången försökte Tintin med en annan taktik när Marilla vägrade pussa henne: klappar jag dig, kan väl du klappa mig - taktiken. Funkade inte heller, kan vi berätta, Marilla var inte ett dugg imponerad av Tintins inviter.

Emma är något rasistisk och har för det mesta svårt att tåla schäferliknande hundar. Eftersom hon har obegränsat med självförtroende (tror hon är kungen på jorden) och dessutom har en enorm pondus jagar hon lätt bort hundar hon inte gillar, och var därför tidvis utvisad.
     
  2004-07-20 Ännu mer vemod  
     
 
Lite lek med morsan innan avfärd till nya hemmet.		 Den sista i musketör-gänget flyttade idag (snyft) - hur vi ska klara oss utan dessa härliga grabbar återstår att se. Vi levererade D'Artagnan till hans nya hem och han var en mycket duktig katt, han bara blundade och vände bort huvudet när hans nya kompis (en sköldpaddfärgad, tuff liten tjej på 3 månader) fräste åt honom. Varmt, varmt lycka till önskar vi hans nya familj, ta väl hand om honom!! :-)
     
  2004-07-08 Vemodigt mitt i sommaren  
     
 
  Öra för öra, eller hur är det man säger...? ;-) Aramis pussade Skipper hejdå, och blev själv pussad hejdå av Milou. Det är något särskilt med öron har vi förstått...
   
  Vi är så glada att vår älskade Aramis hittat sin alldeles egna matte och husse, och jag vet att han får ett toppenhem, där han är hett efterlängtad och kommer bli mycket pussad på, men... Som vi saknar honom ändå! Som den underbara, frimodiga katt han är sprang han nyfiket runt och inspekterade sitt nya revir, spinnande och pratande, fick vi höra. Lycka till nu med grabben, Stella och Mattias!! Och egentligen är det ju inte hejdå, bara på återseende :-)
     
  Kattvärnetkatt-kattvakter  
     
 
Ella - vår blyga tjej, som hittade precis rätt matte och husse till slut (för några år sen). Ella känner fortfarande igen sig hos oss, och hälsar glatt på oss, gullungen! Hon som är så blyg annars mot alla.
Stina - en kelgris av stora mått, med silkeslen päls!! Stina är också en kattvärnetkatt, men har inte vuxit upp/vilat upp sig hos oss, utan i ett annat jourhem.
 
     
  Vi har alltså haft trevligt besök av semestrande tjejer - matte och husse semestrar på annat håll, och vi hade kärt återseende och besök under en vecka. Förundrade satt de båda tjejerna och lyssnade på de konstiga katterna på andra sidan dörren (dörren med det kattsäkrade handtaget, som man lyfter upp för att öppna dörren. Vissa misstag gör man bara en gång; som att tro att katter kan stängas in i ett olåst rum med ett vanligt hoppvänligt handtag på dörren, till exempel... Men det är många år sen nu; numera ligger vi två, max tre steg efter katterna... ;-) )

                                                                                                                                 Läs mer >>